ausgeist

Tiden andas, och vi med den.

Det är vår år 2012 och den rådande tidsandan går ned i flammor.

På jakt efter mark - som Israeliska Guds-dodgers i viloläge mot en cypress - men blott andlig mark, andlig rymd, höjd.
Böckerna skänker oss vägarna till varandra, och farkosterna att gena med. Flocken ser sig nervöst omkring, Läsaren ser bortom pärm och tid. Att få bli till Farbror Rimfrost ombort på en isbrytare, Vilse hos Okeanos - stugvärme på vågorna - kraftsamlande likt en pärldykare eller snäckskalsletare. Att skiljas från elementen och nå det statiska - det Ortodox-universala. Om Jesus ställde till med en scen i templet, varför inte ställa till med gästabud i sinnet? - läsa Ernst Jünger under ett äppelträd, fånga snöflingor på tungan i det dynastiska Japan - Mishimas Japan kanske. Medan vi likt bryte flyter på vågor av vårt eget moraliska förfall - bryter igenom till andra sidan tidsmuren, med kalluften ur en virvlande stargate i ansiktet... Ja då läser vi tills boken är slut, sen går vi ut.

/ Skorpionen

I samma anda som positiv särbehandling - kvotering - bjuder det sen-moderna köket på alla typer av positiv diskriminering - kriminering?

När en debattör, bloggare eller friherre antastar ordet ras och gör det till ett banér - likt en romersk legionär, eller en romersk dislegionär - då tar dialogen slut och folk springer mot sina bilar. En flitig, politiskt aktiv människa kan ropa att rasism är idén om att en ras är bättre än en annan ras - samtidigt som hon med parallel tunga hävdar att ras inte existerar, och tillochmed gå så långs som att hävda att idén om ras är en icke-fråga - då alla människor är av samma ras. När samma individ då kanske vill se fler "svarta" i TV eller fler "minoriteter" i arbetslivets övre skikt - åberopar hon då en form av - i sin explicita mening icke-existerande - positiv rasism? Anti-rasismen bidrar till stor del till en rasifiering, eller etnifiering av samhället istället för det egentliga syftet.
För att det göra det enkelt för oss så åberopar jag en mer koncis layout, med ett öga i nyckelhålet:


Klassisk Rasism - Den objektiva idén om generella folk-pölar utspridda och geografiskt avskiljda. Inre evolution som lett till särskilda egenheter samt egenskaper - generellt - från folk till grannfolk.

Anti-Rasism - Idén om rasism sedd genom en komisk spegel; alla är lika - samtidigt som alla härstammar från Afrika, men bara Afrikanerna är Afrikaner. "Världen tillhör alla folk - men bara Europa".

Anti-Rasist - Förkämpar för hyssjandet av rasism, raser samt tvivelaktigheter och tvetydigheter kring det egna varumärket. Även förkämpar för etniska minoriteter - minoriteter på platser där anti-rasisterna själva ofta tillhör majoriteten, alternativt assimilerade minoritetsgrupper.

Negativ Rasism (Modern Rasism) - Idén om bevarandet av en ras pga dess särställning och geo-historiska betydelse. En vidskeplig syn på de mänskliga "skillnaderna" som inte bara tar individens gärningar och värde i vågskålen, utan även en större generell in-grupp med liknande yttre attribut, såsom pigment, hårstruktur, fysik och mer kontroversiellt även beteende - för att särskilja denna grupp mot en annan grupp.

Positiv Rasism - Tillämpandet av anti-rasistisk rasism; kvotering på etnisk bas. Detta via en utbredd förkärlek för det yttre, det främmande och de spännande - kombinerad med en utledhet på allt beträffande ens "inre" etnicitet (in-grupp).


Jag skulle krasst kunna konstatera att rasismen - i sig - inte är farlig.

/ Skorpionen

Det känns i bröstet när dessa känslor får utlopp och man vet att man inte är ensam på sin resa. Den här videon sammanfattar så många arketypiska gudoämnen att jag måste se den igen, och igen perhaps.



En homage till homo ludens - den lekande människan - och den icke-fientliga naturen.


Relaterat

Kärlek

En liten familj går om intet, intet omsluter en liten familj, och tiden stannar upp för en isolerad sfär av medvetande, eller tar sig denna sfär av medvetande sig igenom vattnet och vidare?
Jag tror att John Bauer slöt sina vingar om sin familj, och att de - tre - stod likt två tårar mot en virat linneduk, en rovfågels familjeporträtt, ett tidlöst och bottenlöst medvetande, som renas till renaste kärlek ska.

/ Skorpionen

Att dyka upp hos de sju björnarna och ta för sig, att låta sig avhängas falsk tid och rum likt en klase intet ont anande - soon-to-be - frostbitna druvor, människans sätt att leta virke till en eld vi icke sjävla gjort upp. Att i sin surdegs namn ta in på hotell, att klä upp en hund. Människan är på väg in i ett nytt rum, och jag hoppas av hela mitt hjärta att kloster kantar kustlinjen, att fyrar avfyrar manna, att skytteln passerar lugna vatten med dödlig säkerhet.

Om gemene man gemensamt tittar bort, dör objektets objektivitet då? Är vi - åskådarklassen - ens i lag att bedöma naturen?

Jag misstänker att självkännedomens stig leder oss ut ur oss själva, och in i ...

/ Skorpionen

Attacker mot heliga hus. Att försöka skada en anda. Det finns saker som inte får ske, men sker, som till exempel nämnda attacker, attacker mot barn, mot naturen. Hus attackerar naturen, människan står bakom den synden. Människor attackerar hus, människor står klart och tydligt bakom den synden. Med andan, som förkroppsligas i andningen, strävar människan mot ett högre vara, och genom heliga hus görs det naiva men samtidigt mycket storslagna försöket att nå en högre existens, där det onda i människan faller bort, likt fjäll.



I begynnelsen fann människor det rätt att - för sin egen överlevnad - tämja sin omgivning, eller i alla fall att "böja" den en aning, kultivera den. Detta resulterade i hantverkets "födelse", som i sina andliga aspekter står i ungefär samma relation till det runtomkringliggande, som andningen står i relation till den fysiska andliga farkosten. I hantverket en damm förtappas, som leder från den andandes huvud i bergen, till konsekvenserna av detta flöde - den frodiga arkitekturen, kultur. Likt chakran i människans skala, andning - hantvekt - kultur, eller ande - bön - frälsning, sårbarheten - hyddan - värmen.

I våra bästa dagar är vi - likt en spegelklar sjö - en avbild av jorden vi står på. Vi är "i" världen, naturen, den sfären som andas. Inte kroppen vi bär på, utan snarare anden som bär på den. Existensen som ser naturen, inte verktyget som tappar den, utnyttjar den. Vi gör rätt i att tacka för oss, varje dag, i bön, i dans, i allt, som Sufisterna. Ödmjukhet gör oss starka.



/ Skorpionen

Denna rekonstruktion av kejsar Tiberius havsfästning på Capri för osökt mina tankarna till det futurisktiska Citta Nuova som sprang ur det italenska 10-talet..



..vilket i sin tur tar mig tillbaka till idén om havspalatset - den utomtidsliga fästningen på klipporna - bäst beskrivet i teorin av Ernst Jünger i Eumeswil, i praktiken av Curzio Malaparte i hans bostad på Capris klippor, likt en futuristisk frökapsel; arkeofuturism.



/ Skorpionen

Det är positivt att genom läsande vässa sina svärd, att kollektivt gå samman och tala ut, att utmana de filosofiskt trötta, men svärdet kräver blod, kollektivet behöver organiserad rörelse och höjd, de filosofiskt trötta är redan halvvägs till kojs. Vi var en gång ett samhälle som såg upp till sina krigare, som investerade en hel del stolthet och tillit i detta kast. Nu finns detta kast inte mera, utan efter likt efter en briserad granat återstår endast röken för vinden, av den explosiva styrka krigaren en gång besatte. Dessa granater kommer dock att slungas i evig tid och det är bara en tidsfråga innan de på nytt viner. I skyttegravarna kunde ledan leda krigaren - likt en sömngågare - att ut på det förhistoriska fältet jaga sin fiende ända in i döden, att trotsa den tunna barriären mellan moder jord och himmelrike. Luften hade höjd och den kultiverade marken var inte djup nog att skydda en stackare undan klockorna.

/ Skorpionen

Jag vill passa på att tipsa om en intressant mytologisk-etymologisk betraktelse över myten om Balders död, och vad den betyder för Folksjälen och världens ordning. Mycket snyggt analyserat och djupt resonerande.

Läs här